måndag 29 december 2008

One glad morning...

... when this life is over, I'll fly away.

Jag kan bara indirekt påverka de beslut som tas innanför väggarna på Vita Huset. Hehe. Mm. Och trotts den hårda vinden stod de rakryggade framför varandra och konverserade om bara en enda sak. Hehe. Mm.

Tio tusen strålande stolar, likt solen och månen har de aldrig sett dagljuset. Haha, ja. Du ränner mitt i prick med dina kommentarer som vore du min främsta OCH vänstra hand.
"Ta vara på ditt liv och slösa med dina pengar" sade han i samma stund som strömmen gick, tog en fika, larmade av, och sedan återvände hem.
Det regnade ofta in i vardagsrummet under de åren. Gärna framåt småtimmarna då de flesta av våra b-filmer surrade och susade från både Tv och kyl.

"Det skymtas småhörnor i din enkla boning" sade han och lade sig på handfatet. "Du som redan ser insmord ut" skrek jag illvilligt och entonigt till honom som han låg där och viftade på huvudet.

Innan vi hade hittat något att anklaga dem för var de inlåsta bakom lås och bom, som de små kaniner de var. Redan efter den första utröstningen var Billie ute och återigen en fri man. Han gjorde som tidigare var utlovat och tog bilen till loppis. Väl där hade han helt glömt bort sin identitet vilket resulterade i många år som bonddräng hos diverse kallblodiga bönder. Törstig och rödmålad föll han ihop mitt framför ögonen på kungen i farstun och sågs aldrig mer i liknande sammanhang.

Detta var berättelsen om den jag egentligen är.

1 kommentar:

Anonym sa...

Ahaa.. jag som alltid undrat vem du är.. Nu fattar jag precis..