Angest.

Det är stressigt med folk som har hela sin framtid planerad. Eller om de bara har hela året framöver planerat med punkter på vad som ska göras. Och när de sedan till och med har en lista att gå efter, som de nöjt och belåtet bockar av för varje avklarad punkt, blir jag stressad.

"Vi kan väl höras igen 2010, jag har redan fullt schema det här året"

...

Nu ska jag sträcka ut handen utanför fönstret, känna kylan bita sig fast i vartenda finger, dra in handen igen efter några sekunder, slänga mig över ett hinder, krypa genom köket, lägga mig bakom vitrinskåpet, känna lusten att dammsuga välla över mig och till sist somna in framför aktuellt.

Nej, vänta... jag ska nog skriva en lista över vad som måste göras den här veckan!

.