titel

...

- Ohyra! Det är just precis vad du är! En vidrig ohyra!
¤ Men... jag...
- Inga men, du ligger tre månader efter nu!

Och så var det måndagskväll igen! Detta har ni väl ändå inte kunnat undgå. Som ett litet barn när det öppnar sin present, så tog jag emot dagen. Dagen då vi alla lärde oss något nytt. Något värdefullt. Något litet. Något smått. Att alla i grund och botten är lika ovärda.

Så till slutskedet av middagen:

- Jag får säga att det varit en ytterst, sällsynt trevlig afton och utsökt smaklig måltid som vi alla förhoppningsvis njutit av.
¤ Jag säger detsamma, jag säger detsamma. Inte en minut har mina skrattmuskler fått vila, det ska jag säga er. Mycket, mycket trevligt... sällsynt trevligt som du så elegant uttryckte dig.
- Förlåt, nu förstår jag inte vad du menar.
¤ Jo, att det var... ursäkta men du har något kring huvudet Karl!
- Kring huvudet säger du! Då ska vi allt se om du talar sanning Kerstin, sanningen är den som räknas vet du säkert!

Fortsättning följer...

Tack sålänge och sov gott.