torsdag 29 januari 2009

Dröm 1

Jag drömde att vi diskuterade juice. Jag sa att Tropicana gjorde den godaste. (Varför sa jag det? Tycker jag det?)

Denna diskussion pågick samtidigt som två bekanta tävlade om vem som orkade vara instängd längst tid i en liten genomskinlig hytt tre meter under vattenytan. Hytten såg ganska gästvänlig ut med bl.a. en liten säng i ena hörnet.

Sedan ringde det plötsligt på dörren mitt i diskussionen, men ingen öppnade. Efter kanske två-tre desperata ringningar på dörren vaknade jag och... ja... det ringer på dörren.

Tunes... is like...

söndag 25 januari 2009

woooow


- Jag dansar väl inte direkt... det kan man nog inte kalla det, det är mer... jag vet inte, det kanske är att dansa, eller?

-- Ja, säg inte det. Det ser åtminstone ut som att du dansar, härifrån alltså.

- Ja, jo... men du, vi får snacka mer om det imorgon. Jag ringer. Eller nej, jag ringer inte. Jag tycker inte om att ringa till dig.

-- Hehe, jag förstår vad du menar. Jag ringer gärna inte mig själv heller.


...

torsdag 22 januari 2009

NYTT:NEW

Rave

Skrämmande men kul:

Hysteria (utkast forts.)

Kapitel (inte scen) 2:

Utanför hotellet
Mr.Bongas kryper ut ur hotellfoajén, sliten och mörbultad som han är. Utanför hotellets ingång, där han nu ligger hopkurad och till synes livlös, står ett gäng äldre herrar och samtalar utan att över huvud taget lägga märke till Bongas som med kvidande läten hade krupit ut ur hotellet och lagt sig alldeles intill dem.
- I ett samhälle där äldre män...
Mr. Bongas hinner inte avlsuta meningen innan han plötsligt får syn på något starkt glittrande föremål i ett av skyltfönsterna på andra sidan gatan, bredvid ett litet tomt café.
En av de äldre herrarna rättar till sin scarf och har nu fått syn på Bongas som fortfarande ligger i fosterställning utanför hotellet. Han släpper taget om sin scarf och tittar ner mot Bongas, öppnar sin breda, flinande mun och säger med torr och överlägsen stämma:
- Den där kommer du aldrig att ha råd med om du ska fortsätta på det där viset.
- ... fortfarande bär scarf, vill jag inte leva, fortsätter Mr.Bongas och ler mot herren som återigen rättar till sin scarf.

...

onsdag 21 januari 2009

Hysteria (utkast)

Scen 1:

Mr.Bongas går in i ett hus som saknar både tak och väggar och tappar därefter sitt huvud ner i en röd korg som försvinner ut i det regniga vädret. Bongas ropar med ängslig röst efter köksmästaren som genast kommer inrusandes från ett buskage med ett antal revben under ena armen.
- Ska du inte använda mer revben? frågar Bongas lite aggressivt.
- Det har du rätt i, detta är ju löjligt lite... usch, så hemskt pinsamt och så hemskt oerfarhet beteende jag kommer inrusandes med.
Bongas slänger sig med sin huvudlösa kropp mot köksmästaren och innan de vet ordet av det är maten klar.

fortsättning följer...

tisdag 20 januari 2009

... ... ...




www.myspace.com/endiamondsband1

torsdag 15 januari 2009

Åka bil eller tåg eller nåt annat, bara åka liksom...

Det är imponerande svårt att kissa på sig med mening.

Lite art in paint:

Uppmärksamma orden i första meningen i följd och bilda en uppfattning.

tisdag 13 januari 2009

To do the right thing.

"He who is the farthest out shall not keep his arms to his body for it will sooner or later be his biggest mistake. Though he, in time, might see his errors clearly he shall even then be put out of this world. Hence he must instead keep his arms widely stretched, pointing south respectively north, and not until then will he see what's good and what's bad."
- Joey Bongas

söndag 11 januari 2009

Dressed for success.

"Vi tog tåget in till den yttersta delen av vad som såg ut som en mindre tappning av en större stad. Där satte vi oss på varsina urgamla bänkar i den finaste av parker och tog oss för vad vi var. Det dröjde inte länge innan var och en av oss hade drabbats av värsta gradens yrsel och framför oss låg våra spyor som sakta men säkert hade format, förmodligen den största av pölar vi någonsin hade sett. Tagna av situationen sprang vi åt skilda håll. Jag sprang med sega och mjölksyretyngda ben in på närmsta bakgata för att återhämta mig. Klockan sex skulle vi återses igen, då var det dags för bal. En bal som vi alla hade mycket stora förhoppningar om. Karl hade till och med skrivit en liten kom-ihåg-lista över vad som skulle finnas i de olika innerfickor på den hyrda frack-kavajen. "En liten nätt bläckpenna, två hundralappar, en näsduk..." osv. Men hade vi nu, som vi bestämt, möts där utanför balen vid sex, alla fint uppklädda i finaste av kläder, hade det säkert blivit en underbar kväll och Gud vet vad vi hade gjort nu."